bloggbikten

Jag vet, Köket, jag vet. Tunnelseende men jag måste ändå berätta.

Jag har alltid ånget över att gå och träna efter fem tiden och framåt på kvällen. I don't like it, där är alltid en massa folk på gymmet som man inte vill träffa och jag hatar att träna när det är mycket folk. Jag vill helst träna tidig morgon när det är jag och pensionärerna typ. Sen kommer bara alla killar som pumpar och är där mest för att försöka imponera, skryta och lyfta alldeles för tungt skrot som de egentligen inte orkar. Puh, inget för mig med andra ord.

Men så idag bestämde jag mig för att göra ett undantag och gå och träna runt fem, halv sex-tiden i alla fall. Tänkte, så farligt är det väl ändå inte..

Så jag tränade och gjorde mina övningar och svettades som en gris. Sminket rann, tror vitlöken jag åt igår svettades ut och luktade pekka och jag såg inte klok ut. Jag tränade ju! Det gör man aldrig när man tränar! Så jag skulle bara köra de sista tio minuterna på träningscykeln innan jag var klar och precis då kommer mitt tunnelseende in och ska träna. Helt sjukt! Vi pratade om hur lustigt det var när vi träffades/dejtade/eller vad tusan vi gjorde att det var lite märkligt att vi hade tränat på samma gym så länge men inte träffats och såklart så träffas vi nu! Menar hur ofta tränar han och hur ofta går jag dit vid den tiden?!
VÄLDIGT SÄLLAN.

Nice, very nice. Där sitter jag och lökar efter värsta träningspasset och in kommer han, snygg och fresh och brer på värsta leendet. Suck det hade jag förträngt.
Just my luck då.

Världen är helt sjukt liten och vår stad är ännu mindre! Och som toppen på isberget, tror tusan jag träffar ett annat gammalt ragg där med direkt efter. Åh, så..åh!

Ps. Kossan, ta det lugnt i rondellerna när du tar ditt truckkort ;)

Over and out!
/Fixar-Lisa